Bovey och Hede har studerat hur våra naturliga och omedvetna reaktioner på upplevda, fysiska hot påverkar hur vi hanterar förändring. I studien visar de att många av dessa försvarsmekanismer har ett negativt samband till förändring.

Det innebär att de av oss som reagerar starkt på hot med exempelvis utagerande, förnekelse och framför allt projicering (dvs att omedvetet och felaktigt applicera egna, oacceptabla känslor, impulser och tankar på någon annan) också kommer att agera ut vårt motstånd mot organisatoriska förändringar väldigt tydligt.  Vi kommer att argumentera emot, underminera, avvakta eller undvika förändringen, dvs aktivt eller passivt och med mer eller mindre öppet beteende ställa oss i vägen för det vi uppfattar som hotfullt.

Studien visar också – lite överraskande för mig – att det också finns några typiska försvarsmekanismer som har ett positivt samband till förändring, som alltså innebär att vi av omedvetna skäl, men tydligt i vårt beteende, ställer oss bakom förändringen. De av oss som reagerar på hot med humor och ironi eller med förutseende och förväntan kommer, enligt studien, att i olika utsträckning både ställa oss bakom, stödja och acceptera förändringen och agera på ett sådant sätt.

Hur kan vi ta reda på vilka försvarsmekanismer som dominerar hos oss själva då? Bovey och Hede pekar på två huvudsakliga sätt att förbereda organisation och individer kring dessa frågor inför ett förändringsinitiativ: Dels  att vi görs uppmärksamma på att de omedvetna mekanismerna finns och hur de påverkar oss, dels att vi får stöd i att analysera, tolka och förstå hur de påverkar vår syn på och motivation inför en förändring.